Jag flyger.
Flyger och landar sedan på en kvist, på en gren i ett stort träd.
Jag bryr mig inte om knakandet förrän grenen går av och jag faller.
Jag ser en annan gren under mig som ser lite starkare ut, navigerar mot den.
Av min fart brister ock den.
Den hastighet med vilken jag färdas mot marken ökar oroväckande, och jag skulle krossas om jag for in i en gren, stark nog för att hålla för kollisionen.
Marken är nära, alltför nära, och jag känner livet rinna ur mig, då det redan tycks veta att den ska dö, innan kroppen.
Abrupt far livet in igen, när en hastigt utsträckt hand fångar mig.
Jag bärs länge, darrar över mitt öde.
Slutligen kommer jag till och in i ett hus, där handen stoppar in mig i en bur, i vilken jag hålls fjättrad.
Förödmjukas, av en som anser sig stå över mig.