Angående livsstilar.

Folk tenderar att leva hektiska liv nuförtiden, där man försöker göra så mycket saker som möjligt på så kort tid som möjligt, kanske för att nå något mål man iallafall aldrig når fram till, eller så når man det, men tillfredställs endast tillfälligt. Men ansträngningen man lägger ned överstiger vida resultatet

Det är som om man tar droger.
Man blir tillfredsställd under en kort tid, men snart behöver man mer, och tillfredsställelsen minskar för varje gång, tills den mängden som krävs blir en överdos och man dör.

Istället bör man leva som man äter. Förutsett att man är normalviktig och äter tills man blir mätt (inte fördomsfullt menat). Om man lever och handlar när man är hungrig tillfredsställs man iochförsig också tillfälligt, men man mår bättre och kommer naturligt att bli hungrig senare igen, utan att tillfredställelsen avtar. Dessutom får man ut lika mycket energi av att äta sig mätt, som krävs av ens kropp och psyke. Om man försöker pressa i sig så mycket som möjligt för att tro att man blir mätt längre kommer man istället bara att bli utmattad och senare upptäcka att den normala portionen ej längre mättar, och man måste äta mer och mer. Då måste man bryta, inan det är för sent och man blir överbelastad och får ett sammanbrott.

Framför allt.
Gör inget bara för utförandets skull. Gör det därför att det är givande, men gör det inte heller bara för resultatet och glöm bort att uppleva utförandet.

Att stressandes pressa in så mycket aktiviteter på så kort tid som möjligt, endast för resultatets skull ger en tom, otillfredsställd känsla, och man undrar över varför tiden går så fort. Och det är ganska klart att man känner så om man glömmer bort att uppleva mellantiden.